Uphs! Där swischade maj förbi....

Hej på er alla fina läsare som klickar förbi här utan att hitta något nytt på en hel månad. Men så är det med bloggandet, ibland går det upp och ibland går det ner.

Att maj månad brukar vara full av olika trevligheter som familjekvällar, konserter, fotbollsmatcher m.m, m.m är ju inget nytt, men att maj 2013 skulle anfalla med sådan kraft var lite oväntat.
Först av allt det som hände var att vår lilla skruttunge äntligen bestämde sig för att börja gå, 16,5 månad gammal. Så nu är det full fart framåt som gäller, det är snarare så att hon småspringer mer än går mest hela tiden. Men skönt iallafall att det lossnade till slut.

Den 6 maj åkte maken till Mozambique på jobb och var borta en vecka. Resan hade blivit framflyttad några dagar, men jag tyckte det var ganska bra eftersom det var Kristihim - ledigt i skolan ett par dagar och de två äldsta grabbarna skulle på kanothajk då. Torsdagen 9 maj, som också var äldste sonens 15- årsdag, kom och vi hann både fira honom och packa iväg kanotfararna i tid. Väl hemma igen kröp jag och yngste sonen upp i soffan och tittade på film och åt chips, när lillan somnat. När filmen började närma sig slutet tyckte jag att Isak kliade sig väldigt mycket i håret. Lila bra att kolla tänkte jag och plockade fram luskammen. Det tog inte lång stund innan jag hittade de första små krypen.....ingen vidare avslutning på en annars mysig kväll. Kammade även genom mitt eget hår, men hittade inget.
Fredagen grydde och det första vi gjorde var att dränka in gossens hår i lusmedel. När det var klart hade vi bestämt att vi skulle åka ute en sväng till mina föräldrars sommarstuga. Först tänkte jag att det kanske är bäst att jag kammar igenom mitt hår igen.....och där var de....två stora feta löss, falln ner mitt framför näsan på mig från mitt eget hår.....BLÄÄÄÄ!! Det var inte annat än att dränka in även mitt hår i medlet; sommarstugebesöket fick vänta en stund till. Men till slut kom vi ändå iväg och hade en solig och fin dag på landet.
Framåt eftermiddagen drog vi oss hemåt igen, gjorde inget speciellt utan förberedde för att ha lite fredagsmys. Först skulle jag bara natta lillan.
Klockan var 19.30 när jag som bäst stod och värmde vällingen. Då ringde telefonen. Det var vår gode vän Mats, en av ledarna på kanothajken som sönerna var på, som ringde. Hmmm vad är det nu då.....? Tusen tankar drar igenom huvudet, men han verkar lugn så det är nog inget allvarligt.
Det som hänt är att vår son Joel varit uppe och klättrat i en stor gammal ek och påväg ner har han halkat och ramlat 3-4 meter ner på marken. Han landade med ena armen under sig och hade nu jätteont och de tyckte också att den såg lite konstig ut. Han behöver nog åka och röntga armen. OK!
Där står jag med vällingen i högsta hugg, en jättetrött bebis, en fredagsmyssugen 8-åring och med en make i Afrika och egentligen skulle jag behöva kasta mig in i bilen och åka c:a 5 mil för att hämta en son med en ev. bruten arm. Mina svärföräldrar var bortresta och mina egna var ju på landet.....hur gör jag nu??
Tur i oturen är att jag har världens bästa föräldrar!! Deras sommarstuga ligger åt det håll där Joel befinner sig, så jag frågar om de hämta honom och det gör de, min tanke var att jag skulle möta upp dem på vägen, men hur det nu är så behöver ju någon vara hos de små som är kvar hemma. Jag kan ju inte dra med dem till akuten, där kan man ju få sitta hur länge som helst. Till slut löser det sig! Mina föräldrar skjutsar Joel till akuten och medan jag åker dit och löser av kommer Marina till undsättning (Marina är Mats fru, så hon har redan blivit underrättad om vad som hänt, dessutom bor de nära oss). Därefter åker mormor hem till oss, så Marina kan åka hem.....puh, det var den persen. Nu väntar nästa, Joels dom!
Vi får komma till röntgen nästan på en gång, klockan är nu c:a 22. Sedan börjar den berömda väntan, vänta, vänta.... Armen är inte svullen och ser normal ut, han kan dessutom rör på både fingrar och handled även om det gör ont. Efter ett par timmar börjar värktabletterna som Joel fått tidigare sluta verka och han får mer ont. Han är även hungrig, men mest vääääldigt trött. Jag sitter ju hela tiden och tänker att vi säker får åka hem med ett "det är bara mjukdelarna som blivit ömma, vila så går det över" allt detta krångel för en stukning.
MEN efter mycket om och men kommer iallafall en sköterska och säger att doktorn kommer snart och att armen är bruten......nästan så man blev lite glad, då var det ju inte falskt alarm iallafall. Och så kom då läkaren och visade bilder på en underarm där det blivit frakturer på båda benen, men det ligger bra så det är bara att gipsa. Trots att brotten sitter c:a 1,5 cm ovanför handleden blir det ett låååångt gips, armen i 90 graders vinkel och gips heeeela vägen upp till överarmen eftersom båda benen var av. Därefter får vi åka hem, då är klockan 02.15!!

Idag har det gått tre veckor och det långa gipset har klipps bort och bytts till ett kortare, så nu kan han räta ut armen även om det gör ont. Jag måste säga att det gått riktigt bra och Joel har varit så tålmodig hela tiden. Trots missade fotbollsträningar och matcher.

Nej nu ska jag inte skriva mer i kväll, det har redan blivit ett alldeles för långt inlägg, men så var det ju länge sedan också. Det där med att hela familjen insjuknade i "vinterkräksjukan" med bara några timmars mellanrum för en vecka sedan får bli ett annat inlägg eller så besparar jag er det eländet, det var inget roligt....missad familjekväll på skolan och en missad konsert med musikklasserna var följden av det.
God natt på er vänner!!
//Karin

Gospel o Fotoutmaning!

I helgen har jag varit i Uppsala. Vi har en en goslpelkör i kyrkan som jag varit med i sedan den drog i gång för snart 10 år sedan. Nu har jag haft ett uppehåll något år efter att dottern föddes, men någon gång ska man väl göra comeback så det fick bli nu. Men det höll på att inte bli någon resa....

Jag hade lovat att ha bil och det var två tjejer som skulle åka med mig. Kl. 12 lördag förmiddag skulle vi träffas och åka. På fredagskvällen kommer maken hem och har fått punka på ena bilen, det skulle lösa sig eftersom han kunde hinna byta däck innan vi skulle åka. Senare på kvällen ringer körledaren som hört att vi fått punka och eftersom det fanns platser kvar i ett par andra bilar bestämde vi att jag inte behövde ha någon bil. Det visade sig vara tur eftersom det var punka på reservhjulet också :-)

Uppsala visade sig från sin bästa sida och det var en väldigt rolig helg med ett Gospelcafé på lördagskvällen och en hel del sjungande på gudstjänsten idag på förmiddagen. 

När jag kom hem hade maken fixat söndagsmiddag......på favorit pizzerian. Kvar fanns den här fina högen. Vilket var mycket passande eftersom dagens "Fotoutmaning-vänner emellan" hade temat :

SKRÄP

Här har vi skräp i dubbelbemärkelse, kartongskräp som det varit skräpmat i.....men gott är det någon gång ibland!

Kram Karin

Metall....

...är temat i dagens fotoutmaning. Metall jobbar jag ju med en del och givetvis gick tankarna till de smycken jag gjort. Så här är mitt första bidrag!

När jag bläddrade igenom mina bilder hittade jag de här också. Det är bilder som jag tog när jag gjorde en påskäggsjakt till yngste sonen.....

Kan ni se vad det är för något?

Javisst! Det är en trombon gjord av mässing som ju är en metall eller egentligen flera! 

Idag var jag och äldste sonen på en härlig konsert där det trakterades fler "metallinstrument".

The world famous Glenn Miller orchestra! Ja den heter så och det var verkligen väldigt bra. En otrolig tight orkester som kunde sin Glenn Miller både sceniskt och musikaliskt. Flera riktigt bra saxsolon, ett par bra sångsolister och en manskvartett förhöjde allt! Men aldrig förut har jag varit på en konsert med så hög medelålder.....den var nog runt 70 +  men jag och sonen sänkte säkert en del :-)

Mer fotoutmanare hittar du här hos Edit & Jag

//Karin

Klart och skickat!!

För någon vecka sedan fick jag en rolig beställning på ett vitt linne som gärna fick ha en liten rosa volang längst ner. Fick börja med att rita om ett tröjmönster, men sedan var det bara att sy på....tänkte lite fel när jag skulle göra volangen men det löste sig och blev riktigt fint (om jag får säga det själv). Det är alltid lika roligt att skicka iväg en beställning man blivit riktigt nöjd med. Hoppas bara det blev som beställaren tänkt......

Eftersom linnet är i samma storlek som min egen dotter har blev jag väldigt sugen på att sy ett liknande till henne. Men först har jag några andra idéer och presenter jag har tänkt att sy. Idag blev jag klar med en pyjamas till henne. En som förhoppningsvis inte slutar i knävecken som flera av hennes andra pyjamasar :-)

Nej, nu är alldeles straxt även äldste sonen hemma så nu kan jag också få krypa till kojs.
God natt!!
//Karin

Påsken kom.....

.....och påsken gick. Som vanligt innehöll den det mesta man kan förvänta sig av en påsk. Påskaftonsmorgonen började med äggletarjakt och här i huset får man någon form av krypto att lösa för att hitta sitt ägg. Förhoppningsvis är kryptot/problemet anpassat efter ålder och intresse, vilket i mitt fall är väldigt nära noll. Maken lovade att göra något jättelätt, men min hjärna låser sig i samma sekund jag får problemet i min hand. Anser mig inte vara helt tappad bakom en vagn annars, men i det här fallet är jag helt hopplös. Efter några ledtrådar hittade jag det tillslut. Isak fick en sorts bildgåta där han skulle leta rätt på olika ställen med hjälp av närbilder. Den här bilden som jag trodde var lätt hade han jättesvårt med, men även han kom fram till sitt ägg.

Efter avslutat äggletande åkte "lilla" familjen (min man, jag och de två yngsta barnen) till min bror med familj som bor i Stockholm. Där blev det mer äggletande, lekande och en heldel ätande innan vi vände hemåt igen.

 Påskdagen är det ju givet att vi går till kyrkan, det är alltid så härligt med påskdagsgudstjänster!! Efter det blev det lunch hos svåger o svågerska. En massa god mat IGEN och påskäggsletande IGEN, supermysigt och äntligen kändes det som att våren faktiskt är påväg.

Annandagen var inte sämre den även om det inte blev något äggletande. Då var det vi (jag) som stod för maten när våra föräldrar, en svåger och ett par små kusiner kom på besök. Även det en riktig toppendag.

Nu dyker jag ner i min nyinköpta tyghög och njuter av färger och former. Men också av att det är påsklov, att solen lyser och värmer, att man kan cykla igen och en massa andra saker. I morgon bär det av mot Stockholm igen så nu är det nog dags att krypa ner i sängen.

God natt gott folk!

//Karin

Fotoutmaningen vänner emellan!

Här är mitt bidrag till dagens utmaning. De bara hänger där och väntar på att får bli använda, vårjackan, vårmössan och lilla scarfsen....snart, snart får vi hänga undan vinteroverallen och börja använda dem. Hon kommer bli så fin min lilla skrutta  :-)

Kramar Karin

Ett kreativt flow

I måndags fick vi en heldag bara jag och mina symaskiner. Sydde upp ett litet lager av dreglisar och mössor till min lilla butik. Mycket för att sy in mig på overlocken som jag nog vill påstå börjar bli mer och mer samarbetsvillig. Vågade mig även på att göra tryck på några saker, superkul!

Kreativiteten och energitankningen spillde även över på tisdagen. Det tvättades flera maskiner, dammsögs, bakades bullar, handlades. Jag var på utvecklingssamtal med Isak, bakade frallor och kokade soppa......ibland är det bara att haka på när tåget går och man har farten uppe.

Idag blev det förmiddagsfika med grannen Johanna och hennes lille son. Efter det besöket var Linnéa helslut och sov tre timmar. Då fick jag lite lugn och ro och kunde påbörja nästa syprojekt. På eftermiddagen gick vi ut och njöt av solen en stund. Linnéa grävde lite i snön med en liten spade och verkade även hon njuta av att vara ute. När vi sedan skulle gå en liten promenad kom vi ut samtidigt som en annan granne så vi fick trevligt sällskap även på eftermiddagen.

Det har varit riktigt skönt idag och nu håller vi tummarna för att våren är här på riktigt!

Glad Påsk!!
//Karin