Kära bloggdagbok, eller vad det heter om man inte lyckas hålla uppe tempot och skriva varje dag....?
Idag har jag dammsugit, på riktigt. (Helt obegripligt för er som inte är mina FB-vänner.) Vi har nämligen fått ett nytt litet "husdjur" i familjen, ja det känns nästan så. Isak har döpt den till Robin eftersom den är en robot, en dammsugarrobot! Ser ut som en sådan där robotgräsklippare och den funkar nog i princip likadant bara det att den här suger i stället för klipper. Väldigt lyxigt, men eftersom jag får ganska ont i ryggen/bäckenet när jag dammsuger så kändes det som att det kunde var en bra invistering. Den har fått jobba en del och det är ju helt fantastiskt att få TV-rummet på övervåningen dammsugen under tiden man äter middag, eller att köket är tipptopp när lillan är färdig nattad. Framöver kommer vi nog försöka få in en rutin att den kör igång när vi andra inte är hemma, den väsnas kanske mycket, men är programerbar så det går att fixa att det är dammsuget lagom tills man kommer hem från jobbet.
Men idag blev det manuellt dammsuget, den kommer inte åt riktigt över allt så någon gång ibland behöver man nog se över det lite noga. Hittade då även makens vigselring som varit borta ett par dagar sedan dottern fått tag på den och gått runt med den på fingret. Det var den nya ringen.....den gamla som han fick när vi förlovade oss försvann för kanske tre år sedan efter en tennismatch. Oj, oj, oj vad vi letat efter den i väskor och fickor. Tillslut köpte jag en ny till honom på hans födelsedag förra året, han behövde vara ringmärkt tyckte jag. I vintras, på sportlovet, åkte vi till fjällen och när
 |
Känns som det var länge sedan,
men det är bara 4 månader! |
veckan började lida mot sitt slut var det ju som vanligt dags att packa ihop sina saker. Jag plockade ur en ryggsäck som vi hade haft med oss på våra turer med matsäck och annat som behövs till en 1-åring. När jag står och gräver i en av innerfickorna känner jag att det är nått mer där lite gömt bakom en sömm. RINGEN såklart! Hahaha....så nu har han två ringar, kan ju vara bra om dotter tänker slarva bort dem stup i kvarten.
Ja, ja, det här blev något helt annat än jag hade tänkt skriva, men vad gör väl det. Huset är dammsuget, ringarna är återfunna och 13 stycken skjortor är strukna så nu återstår det bara lite packande imorgon innan det bär iväg på Torpkonferens
(se här) och husvagnscampande.
Tjingeling så länge, vi får se när nästa inlägg kommer....
Kram Karin
Vi har en katt, världens gosigaste och snällaste och HÅRIGASTE. Hennes päls är lång, tjock och enorm. När det är kall vinter blir den ännu tjockare. Detta får såklart sina konsekvenser, framförallt när favorit platsen är den svarta soffan i Joels rum. Ibland är den soffan så full av katthår att den är rent utsagt äcklig.
