onsdag 19 oktober 2011

Det här väggordet skulle jag kunna tänka mig att ha:

bilden kommer från Balorina.se

tisdag 18 oktober 2011

I alla fall lite invecklat :-)

Igår träffade jag en mycket trevlig och sympatisk läkare på vårdcentralen.
Hon var mycket noga med att poängtera att inte var farligt för bebisen i magen att jag åt penicillin. Det var ju också så förklarade hon att det var "farligast" första tredjedelen av graviditeten att stoppa i sig mediciner och sådant.
Sedan kom hon till det mest intressanta....."jo för du har kommit så långt nu i graviditeten så din bebis är ju FÄRDIGUTBILDAD!"

Yes! Tänkte jag, det var nytt. Skönt inga studielån..... Wow de har verkligen kommit långt med vetenskapen sedan Isak föddes.
Eller.......kan hon ha menat FÄRDIGUTVECKLAD? ;-)

Tänk vad en lite felsägning kan muntra upp ens dag.
Kram Karin

söndag 16 oktober 2011

Svar på tal!

Ibland blir jag så trött på mig själv att jag inte kommer på de där dräpande kommentarerna i just rätt läge. Ofta dyker de ju upp en stund efter att man behövt dem.

Så var det i torsdags....David och jag hade precis satt oss för att fika på förmiddagen när det ringer en alldeles för klämkäck telefonförsäljare från ett elbolag.
Han presenterar sig och fortsätter: "och hur är det med dig idag då?"
Det räcker för att jag ska mumla något i stil med....."det har väl inte du med att göra..." medan jag kopplar bort samtalet.
David undrar förstås vad det där var om och så börjar de mest fantastiska formuleringarna ta form i huvudet och runt fikabordet.....så här skulle jag ju sagt förstås:

"Ja, förutom att jag är genomförkyld, höggravid med foglossningsbesvär, har en make som åkt till Ryssland, behöver dammsuga, handla OCH kilppa gräset men gräsklipparen är trasig och att det är sååå fint höstväder och jag inte FÅR gå en långpromenad. Och dessutom ringer det en massa asjobbiga telefonförsäljare och stör mitt i fikat.....så är det väl ganska bra, hur är det själv?"

eller....

"Oj vad bra, jag skulle precis ringa min psykolog. Nu behöver jag ju inte det!"

Ja, ja....
Det roligast jag varit med om i det här sammanhanget var när David var liten, 2-3 år eller nått sånt. Då ringer det en telefonförsäljare och min man svara. Som vanligt frågar försäljaren om han har tid en liten stund. Ja, säger Mattias, men kan du vänta lite bara....? Han lägger ifrån sig luren och går in till David och läser en godnattsaga för honom....!
Tyvärr minns vi inte riktigt hur det slutade, men jag tror inte försäljaren var kvar i luren när han kom tillbaka. :-)

Som ni förstår så har man inte mycket i det här huset att hämta om man är telefonförsäljare....

Det var allt för idag.
Kram Karin


torsdag 13 oktober 2011

Nehej.....

....om man skulle ta och sparka i gång bloggen kanske. Nu finns ju nästan all tid i världen att hinna med det.
Livet tog sig en lite oväntad vändning i våras, kan man lugnt säga. Dagen innan vår Disneyland-Paris resa, straxt innan påsk, fick vi det bekräftat....jag är gravid!
Oj!
Jaha!
Oväntat!
Förvirring!
Men efter att ha fått smällta det ett par dagar var det bara GLÄDJE!!
Tänk va! Vilket förtroende....att få vara med och uppfostra ännu en liten världsmedborgare.
Uppdraget godtas!!

Nu är jag i vecka 32....ca 8 veckor kvar.....tiden har gått fort och allt har gått bra. Utom en sak....jag tyckte själv att jag tog i med marginal när jag sa till chefen att jag skulle jobba fram till höstlovet. Det visade sig att kroppen inte riktigt pallade den fysiska ansträngningen det är att jobba på en förskola. Så nu blev det sjukskrivning och ledighet fyra veckor innan höstlovet istället. Sjukgymnasten som undersökte mig konstaterade att jag absolut har besvär av foglossningen och att jag inte ska belasta i onödan. Stödbälte och eventuellt kryckor vid längre förflyttningar tyckte hon......men, nej jag är inte "invalid" på något sätt. Behöver bara tänka mig för och lyssna på kroppen.
Ja, ja....allting har väl sin tid. Det bästa av allt är ändå att känna den lilla krabaten tumla runt i magen och att tänka på att vi faktiskt ska bli en till i familjen...... Jag tror att vi alla är väldigt nyfikna på vem det är här inne.

I morse kom Isak in till oss och sa: "Jag funderar på hur det kommer vara första gången jag får träffa bebisen. Det är nog nere i hallen och jag kommer få hålla den....inte de andra".

Hoppas nu att det här blir en liten nystart för bloggen som liksom kom lite i kläm här under våren, sommaren och början på hösten. Men jag får väl utfärda en liten varning också om att det kan bli en heldel bebisrelaterade inlägg.....men det är ju det mitt liv handlar om just nu: Livet som tonårsmor (som jag blev i maj) och med magen i vädret....!

Kram Karin