Kära......

...nån! Inte blev det här någon dagbok, inte ens två dagar höll det. Men, men.... midsommar 2013 är avklarad och den 8 augusti börjar jag jobba. Vi får se vad som händer där emellan.

De senaste, kanske sju åren, har vi åkt iväg på en midsommarkonferens som alltid börjar måndagen i midsommarveckan (det har den gjort i över 100 år). Vi drar iväg och lever riktigt campingliv en vecka. Det är så skönt att komma iväg sådär direkt när skolan slutar, det blir ett riktigt avstamp för sommaren.

Torpkpnferensen är en kristenkonferens som riktar sig mot alla åldrar. Det finns babysång för de allra minsta, Kalasmöten för de som är 4-8 år, One piece-möten för 9-12 åringar, Tonårsmöten för tonåringar, bibelstudier, kvällsmöten, seminarier för vuxna och inte minst en massa bra konserter på kvällarna. Och så lever man ett relativt enkelt campingliv. I år hade vi turen att både få tag på en elplats och en super-snajsig husvagn, så för oss som levt utan el de flesta år var det rena lyxen i år. Något annat som är skönt är att man, om man vill, slipper laga mat!!! För mig är det verkligen semester att få slippa det där med matlagning. Det är bara att glida in och sätta sig.....eller....först får man stå i kö för att ta mat och sedan får man gå och sätta sig i matsalen på enkla bänkar. Men man slipper tänka, det är bara att äta!

I år hade vi också med oss en liten tjej som blev 1,5 år samma dag vi åkte dit. Den lilla sötnosen fick sina "gamal" föräldrar att känna att de levde vill jag lova. Bland flera hundra husvagnar och mer än 15000 människor är det lätt att försvinna så det var fullt fokus som gällde. Hon ville helst av allt gräva i sanden och fanns inte sandlådan i närheten gick det även bra med beachvolleybollplanen.


Vi hade en toppenvecka och nu har vi gjort vårt avstamp så....

KOM IGEN SOMMAREN 2013, HIT ME!!!

Kram Karin

Dag 4 Sommarlovet 2013

Kära bloggdagbok, eller vad det heter om man inte lyckas hålla uppe tempot och skriva varje dag....?

Idag har jag dammsugit, på riktigt. (Helt obegripligt för er som inte är mina FB-vänner.) Vi har nämligen fått ett nytt litet "husdjur" i familjen, ja det känns nästan så. Isak har döpt den till Robin eftersom den är en robot, en dammsugarrobot! Ser ut som en sådan där robotgräsklippare och den funkar nog i princip likadant bara det att den här suger i stället för klipper. Väldigt lyxigt, men eftersom jag får ganska ont i ryggen/bäckenet när jag dammsuger så kändes det som att det kunde var en bra invistering. Den har fått jobba en del och det är ju helt fantastiskt att få TV-rummet på övervåningen dammsugen under tiden man äter middag, eller att köket är tipptopp när lillan är färdig nattad. Framöver kommer vi nog försöka få in en rutin att den kör igång när vi andra inte är hemma, den väsnas kanske mycket, men är programerbar så det går att fixa att det är dammsuget lagom tills man kommer hem från jobbet.
Men idag blev det manuellt dammsuget, den kommer inte åt riktigt över allt så någon gång ibland behöver man nog se över det lite noga. Hittade då även makens vigselring som varit borta ett par dagar sedan dottern fått tag på den och gått runt med den på fingret. Det var den nya ringen.....den gamla som han fick när vi förlovade oss försvann för kanske tre år sedan efter en tennismatch. Oj, oj, oj vad vi letat efter den i väskor och fickor. Tillslut köpte jag en ny till honom på hans födelsedag förra året, han behövde vara ringmärkt tyckte jag. I vintras, på sportlovet, åkte vi till fjällen och när

Känns som det var länge sedan,
men det är bara 4 månader!

veckan började lida mot sitt slut var det ju som vanligt dags att packa ihop sina saker. Jag plockade ur en ryggsäck som vi hade haft med oss på våra turer med matsäck och annat som behövs till en 1-åring. När jag står och gräver i en av innerfickorna känner jag att det är nått mer där lite gömt bakom en sömm. RINGEN såklart! Hahaha....så nu har han två ringar, kan ju vara bra om dotter tänker slarva bort dem stup i kvarten.

Ja, ja, det här blev något helt annat än jag hade tänkt skriva, men vad gör väl det. Huset är dammsuget, ringarna är återfunna och 13 stycken skjortor är strukna så nu återstår det bara lite packande imorgon innan det bär iväg på Torpkonferens (se här) och husvagnscampande.

Tjingeling så länge, vi får se när nästa inlägg kommer....
Kram Karin

Dag 1 Sommarlovet 2013

Kära bloggdagbok.....
Mina barn har sommarlov och jag jobbar på med mina blandade känslor. Först ut, en bra känsla av att slippa sätta klockan och jaga upp morgontrötta barn. Dock lite smolk i glädjebägaren när en grävmaskin drar igång för full maskin hos grannen prick kl. 07.00. Nästa känsla är en känsla av tomhet och saknad efter Joels fantastiska lärare som han haft i tre år. Livet går vidare och i höst blir det högstadiet och fotbollsklass för hans del. Det blir säkert bra, men "man vet vad man har och inte vad man får......" som man brukar säga.
Och så den där känslan av att föräldraledigheten rinner iväg....jag vet, jag vet...ska försöka släppa den och framförallt inte älta den här mer.

Försökte pigga upp mig med en koppkaffe och en bit Rabarber o Kardemummakaka (recept här) medan
lillan sov, gick så där. Tog till ett väl beprövat knep i stället och sydde klart en liten solklänning. Funkar alltid och helst ska det vara ett par avsnitt av radioprogrammet "På minuten" i lurarna. Då återvänder energin. Att sedan väcka dottern och hon är på ett strålande humör gör inte saken sämre.



Hoppas på ett jämnare känslotillstånd i morgon, men det ska visst blåsa en hel del och jag är inget stort fan av blåst. Måste fixa studentpresenter också, svårt, svårare, svårast...........

Karm Karin

SOMMARLOV......!?

Sista nattningen innan det efterlängtade sommarlovet är här, imorgon slutar en 2:an, en 6:an och en 8:an. Visst är det härligt! Skönt att slippa tidiga morgnar och bara få ta dagarna som de kommer. Redan har vi fått smaka på sommarens sötma eftersom juni visat sig från sin allra bästa sida redan.

Men, det finns ett stor MEN också.....
Jag inser allt för tydligt att det här också är början på slutet. Slutet på en fantastiskt lång och härlig föräldraledighet, där jag fått lära känna den underbaraste lilla tjejen i hela världen. Idag var vi på besök på den förskola (dagis) där hon ska börja i höst. Det kändes jättebra och jag är säker på att hon kommer trivas. Hon var inte det minsta blyg utan for omkring och undersökte och tog för sig. Och precis som jag trodde var det under vilda protester jag fick ta henne i ett bestämt tag under armen när vi skulle hem.

Sommar ja..... Härliga, fina, vackra årstid som borde vara så kravlös och avkopplande, men som så ofta blir tvärtom. Det är så lätt att känna pressen på att det bör vara si eller så och borde vi inte göra det eller det.....alla andra gör ju.....
Det ska packas fräscha picknickkorgar med rutiga dukar och dras iväg ut och bada, det ska spelas minigolf, ätas glass, grillas med mera, med mera. Helst ska ju huset OCH trädgården vara tipptopp också ifall någon råkar komma på spontanbesök, vilket ju i och för sig är ganska ovanligt.

Men DÅ kommer de säkert, just DÅ när man INTE orkat plocka bort frukostdisken eftersom man var tvungen att försöka packa den där picknickkorgen samtidigt. Eller när man inte hunnit få fram dammsugaren efter att dottern burit in en hink med sand från sandlådan. ELLER inte kunnat klippa gräsmattan för att det nyss utspelades ett fullskaligt vattenkrig där så att allt är blött och det ligger hinkar överallt.....

Ja, ja, jag vet det är bara att tagga ner och blundande med näsan mot solen försöka skita i allt det där. Vissa dagar går det bra, att inte bry sig alltså, vissa dagar får jag panik. Men i det stora hela tycker jag väldigt bra om sommaren; om den inte är för varm......eller för regnig.....eller för mycket myggor, eller getingar, usch. Jag tycker inte heller om när den går för fort, för det gör den alltid......
I det här fallet skulle jag önska att det där" Carpe diem" skulle funka, men det är väl som vanligt att man jagar och jagar för att försöka fånga dagen!
Ett glatt och härligt sommarlov önskar jag nu er alla skolbarn, ta vara på sommaren för det är när man är barn som den är allra bäst!

Kram Karin

A day off!

Nog för att jag är mammaledig, vilket i sig är ett väldigt missvisande ord, men i vilket fall som helst behöver även en mammaledig ledigt ibland. Idag drog jag iväg och målet var att klippa håret,  att hitta något nytt till sommargarderoben och så en sväng in till bästa tygaffären Tusensköna Tyger. Och aldrig har jag varit med om sådan tur med shopping som idag. Både Cubus och Kappahl levererade så nu har jag två påsar fulla med nya kläder.....ja jag unnade mig att frossa idag, det var länge sedan.
Kappahls collection "Hampton Republic" har väldigt fina kläder så det blev en hel del sådana.

Köpte även en midsommarklänning till min lilla prinsessa och det två yngsta sönerna fick också lite nytt och fräsch till garderoben. Så nu kan vi njuta ännu mer av sommaren som börjat så bra.

Att njuta av sommaren och utelivet är den här lilla damen expert på. Hon älskar att vara ute och gunga, gräva i sandlådan, hoppa på studsmattan och göra en massa andra saker. Livet som mammaledig är härligt och det räcker att vara hemifrån några timmar för att börja längta ihjäl sig efter hennes babblande, sjungande, stora stora kramar och blöta pussar :-)

Kram Karin

Uphs! Där swischade maj förbi....

Hej på er alla fina läsare som klickar förbi här utan att hitta något nytt på en hel månad. Men så är det med bloggandet, ibland går det upp och ibland går det ner.

Att maj månad brukar vara full av olika trevligheter som familjekvällar, konserter, fotbollsmatcher m.m, m.m är ju inget nytt, men att maj 2013 skulle anfalla med sådan kraft var lite oväntat.
Först av allt det som hände var att vår lilla skruttunge äntligen bestämde sig för att börja gå, 16,5 månad gammal. Så nu är det full fart framåt som gäller, det är snarare så att hon småspringer mer än går mest hela tiden. Men skönt iallafall att det lossnade till slut.

Den 6 maj åkte maken till Mozambique på jobb och var borta en vecka. Resan hade blivit framflyttad några dagar, men jag tyckte det var ganska bra eftersom det var Kristihim - ledigt i skolan ett par dagar och de två äldsta grabbarna skulle på kanothajk då. Torsdagen 9 maj, som också var äldste sonens 15- årsdag, kom och vi hann både fira honom och packa iväg kanotfararna i tid. Väl hemma igen kröp jag och yngste sonen upp i soffan och tittade på film och åt chips, när lillan somnat. När filmen började närma sig slutet tyckte jag att Isak kliade sig väldigt mycket i håret. Lila bra att kolla tänkte jag och plockade fram luskammen. Det tog inte lång stund innan jag hittade de första små krypen.....ingen vidare avslutning på en annars mysig kväll. Kammade även genom mitt eget hår, men hittade inget.
Fredagen grydde och det första vi gjorde var att dränka in gossens hår i lusmedel. När det var klart hade vi bestämt att vi skulle åka ute en sväng till mina föräldrars sommarstuga. Först tänkte jag att det kanske är bäst att jag kammar igenom mitt hår igen.....och där var de....två stora feta löss, falln ner mitt framför näsan på mig från mitt eget hår.....BLÄÄÄÄ!! Det var inte annat än att dränka in även mitt hår i medlet; sommarstugebesöket fick vänta en stund till. Men till slut kom vi ändå iväg och hade en solig och fin dag på landet.
Framåt eftermiddagen drog vi oss hemåt igen, gjorde inget speciellt utan förberedde för att ha lite fredagsmys. Först skulle jag bara natta lillan.
Klockan var 19.30 när jag som bäst stod och värmde vällingen. Då ringde telefonen. Det var vår gode vän Mats, en av ledarna på kanothajken som sönerna var på, som ringde. Hmmm vad är det nu då.....? Tusen tankar drar igenom huvudet, men han verkar lugn så det är nog inget allvarligt.
Det som hänt är att vår son Joel varit uppe och klättrat i en stor gammal ek och påväg ner har han halkat och ramlat 3-4 meter ner på marken. Han landade med ena armen under sig och hade nu jätteont och de tyckte också att den såg lite konstig ut. Han behöver nog åka och röntga armen. OK!
Där står jag med vällingen i högsta hugg, en jättetrött bebis, en fredagsmyssugen 8-åring och med en make i Afrika och egentligen skulle jag behöva kasta mig in i bilen och åka c:a 5 mil för att hämta en son med en ev. bruten arm. Mina svärföräldrar var bortresta och mina egna var ju på landet.....hur gör jag nu??
Tur i oturen är att jag har världens bästa föräldrar!! Deras sommarstuga ligger åt det håll där Joel befinner sig, så jag frågar om de hämta honom och det gör de, min tanke var att jag skulle möta upp dem på vägen, men hur det nu är så behöver ju någon vara hos de små som är kvar hemma. Jag kan ju inte dra med dem till akuten, där kan man ju få sitta hur länge som helst. Till slut löser det sig! Mina föräldrar skjutsar Joel till akuten och medan jag åker dit och löser av kommer Marina till undsättning (Marina är Mats fru, så hon har redan blivit underrättad om vad som hänt, dessutom bor de nära oss). Därefter åker mormor hem till oss, så Marina kan åka hem.....puh, det var den persen. Nu väntar nästa, Joels dom!
Vi får komma till röntgen nästan på en gång, klockan är nu c:a 22. Sedan börjar den berömda väntan, vänta, vänta.... Armen är inte svullen och ser normal ut, han kan dessutom rör på både fingrar och handled även om det gör ont. Efter ett par timmar börjar värktabletterna som Joel fått tidigare sluta verka och han får mer ont. Han är även hungrig, men mest vääääldigt trött. Jag sitter ju hela tiden och tänker att vi säker får åka hem med ett "det är bara mjukdelarna som blivit ömma, vila så går det över" allt detta krångel för en stukning.
MEN efter mycket om och men kommer iallafall en sköterska och säger att doktorn kommer snart och att armen är bruten......nästan så man blev lite glad, då var det ju inte falskt alarm iallafall. Och så kom då läkaren och visade bilder på en underarm där det blivit frakturer på båda benen, men det ligger bra så det är bara att gipsa. Trots att brotten sitter c:a 1,5 cm ovanför handleden blir det ett låååångt gips, armen i 90 graders vinkel och gips heeeela vägen upp till överarmen eftersom båda benen var av. Därefter får vi åka hem, då är klockan 02.15!!

Idag har det gått tre veckor och det långa gipset har klipps bort och bytts till ett kortare, så nu kan han räta ut armen även om det gör ont. Jag måste säga att det gått riktigt bra och Joel har varit så tålmodig hela tiden. Trots missade fotbollsträningar och matcher.

Nej nu ska jag inte skriva mer i kväll, det har redan blivit ett alldeles för långt inlägg, men så var det ju länge sedan också. Det där med att hela familjen insjuknade i "vinterkräksjukan" med bara några timmars mellanrum för en vecka sedan får bli ett annat inlägg eller så besparar jag er det eländet, det var inget roligt....missad familjekväll på skolan och en missad konsert med musikklasserna var följden av det.
God natt på er vänner!!
//Karin

Gospel o Fotoutmaning!

I helgen har jag varit i Uppsala. Vi har en en goslpelkör i kyrkan som jag varit med i sedan den drog i gång för snart 10 år sedan. Nu har jag haft ett uppehåll något år efter att dottern föddes, men någon gång ska man väl göra comeback så det fick bli nu. Men det höll på att inte bli någon resa....

Jag hade lovat att ha bil och det var två tjejer som skulle åka med mig. Kl. 12 lördag förmiddag skulle vi träffas och åka. På fredagskvällen kommer maken hem och har fått punka på ena bilen, det skulle lösa sig eftersom han kunde hinna byta däck innan vi skulle åka. Senare på kvällen ringer körledaren som hört att vi fått punka och eftersom det fanns platser kvar i ett par andra bilar bestämde vi att jag inte behövde ha någon bil. Det visade sig vara tur eftersom det var punka på reservhjulet också :-)

Uppsala visade sig från sin bästa sida och det var en väldigt rolig helg med ett Gospelcafé på lördagskvällen och en hel del sjungande på gudstjänsten idag på förmiddagen. 

När jag kom hem hade maken fixat söndagsmiddag......på favorit pizzerian. Kvar fanns den här fina högen. Vilket var mycket passande eftersom dagens "Fotoutmaning-vänner emellan" hade temat :

SKRÄP

Här har vi skräp i dubbelbemärkelse, kartongskräp som det varit skräpmat i.....men gott är det någon gång ibland!

Kram Karin