Sista nattningen innan det efterlängtade sommarlovet är här, imorgon slutar en 2:an, en 6:an och en 8:an. Visst är det härligt! Skönt att slippa tidiga morgnar och bara få ta dagarna som de kommer. Redan har vi fått smaka på sommarens sötma eftersom juni visat sig från sin allra bästa sida redan.
Men, det finns ett stor MEN också.....
Jag inser allt för tydligt att det här också är början på slutet. Slutet på en fantastiskt lång och härlig föräldraledighet, där jag fått lära känna den underbaraste lilla tjejen i hela världen. Idag var vi på besök på den förskola (dagis) där hon ska börja i höst. Det kändes jättebra och jag är säker på att hon kommer trivas. Hon var inte det minsta blyg utan for omkring och undersökte och tog för sig. Och precis som jag trodde var det under vilda protester jag fick ta henne i ett bestämt tag under armen när vi skulle hem.
Sommar ja..... Härliga, fina, vackra årstid som borde vara så kravlös och avkopplande, men som så ofta blir tvärtom. Det är så lätt att känna pressen på att det bör vara si eller så och borde vi inte göra det eller det.....alla andra gör ju.....
Det ska packas fräscha picknickkorgar med rutiga dukar och dras iväg ut och bada, det ska spelas minigolf, ätas glass, grillas med mera, med mera. Helst ska ju huset OCH trädgården vara tipptopp också ifall någon råkar komma på spontanbesök, vilket ju i och för sig är ganska ovanligt.
Men DÅ kommer de säkert, just DÅ när man INTE orkat plocka bort frukostdisken eftersom man var tvungen att försöka packa den där picknickkorgen samtidigt. Eller när man inte hunnit få fram dammsugaren efter att dottern burit in en hink med sand från sandlådan. ELLER inte kunnat klippa gräsmattan för att det nyss utspelades ett fullskaligt vattenkrig där så att allt är blött och det ligger hinkar överallt.....
Ja, ja, jag vet det är bara att tagga ner och blundande med näsan mot solen försöka skita i allt det där. Vissa dagar går det bra, att inte bry sig alltså, vissa dagar får jag panik. Men i det stora hela tycker jag väldigt bra om sommaren; om den inte är för varm......eller för regnig.....eller för mycket myggor, eller getingar, usch. Jag tycker inte heller om när den går för fort, för det gör den alltid......
I det här fallet skulle jag önska att det där" Carpe diem" skulle funka, men det är väl som vanligt att man jagar och jagar för att försöka fånga dagen!
Ett glatt och härligt sommarlov önskar jag nu er alla skolbarn, ta vara på sommaren för det är när man är barn som den är allra bäst!
Kram Karin
I år hade vi också med oss en liten tjej som blev 1,5 år samma dag vi åkte dit. Den lilla sötnosen fick sina "gamal" föräldrar att känna att de levde vill jag lova. Bland flera hundra husvagnar och mer än 15000 människor är det lätt att försvinna så det var fullt fokus som gällde. Hon ville helst av allt gräva i sanden och fanns inte sandlådan i närheten gick det även bra med beachvolleybollplanen.
