Efter ett allt för ivrigt springande på hård asfalt fick jag en överansträngning i ena knät, hade riktigt ont i flera dagar och uppsökte därför en sjukgymnast som var mer intresserad av mina ischias liknande känningar i baksidan av låren. Han trodde inte att det satt i bäckenet utan snarare i ländryggen och att det var ett diskproblem, inte något diskbråck men påväg åt det hållet. Hade under en period riktigt ont i ryggen och neråt benen, men att springa och röra på sig var bara bra så det fortsatte jag med efter bästa förmåga.Just nu är jag mycket bättre i ryggen, men jag har fortfarande känningar ner i benen ibland och behöver försöka träna bort det. Som tur är påverkar det inte löpningen.
Sist jag skrev hade jag sprungit knappt 4 km på ca. 29 min. Nu är min favoritrunda på 5 km!! och jag har sprungit den flera gånger. Så det målet känns uppnått :-) jag har till och med flera gånger klarat att springa hela vägen utan att gå (eller...det finns en kort liten passage där det är en väldigt brant uppförslutning, där brukar jag gå några raska kliv istället för att spring). Nu är det tiden som ska pressas neråt och skam den som ger sig. Oftast har jag sprungit på runt 35 min, men igår lyckades jag köra rundan på 33 min.
Och imorgon då gäller det, då ska jag ge mig iväg i Vårruset och det känns som att det stora målet kommer gå att uppnå. Att springa Vårruset (springa hela vägen) och göra en tid på runt 30 min.
UPP TILL BEVIS NU KARIN!
(Sedan kanske man skulle ta och ge sig på ett mil-mål.........)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar