Svar på tal!

Ibland blir jag så trött på mig själv att jag inte kommer på de där dräpande kommentarerna i just rätt läge. Ofta dyker de ju upp en stund efter att man behövt dem.

Så var det i torsdags....David och jag hade precis satt oss för att fika på förmiddagen när det ringer en alldeles för klämkäck telefonförsäljare från ett elbolag.

Han presenterar sig och fortsätter: "och hur är det med dig idag då?"

Det räcker för att jag ska mumla något i stil med....."det har väl inte du med att göra..." medan jag kopplar bort samtalet.

David undrar förstås vad det där var om och så börjar de mest fantastiska formuleringarna ta form i huvudet och runt fikabordet.....så här skulle jag ju sagt förstås:

"Ja, förutom att jag är genomförkyld, höggravid med foglossningsbesvär, har en make som åkt till Ryssland, behöver dammsuga, handla OCH kilppa gräset men gräsklipparen är trasig och att det är sååå fint höstväder och jag inte FÅR gå en långpromenad. Och dessutom ringer det en massa asjobbiga telefonförsäljare och stör mitt i fikat.....så är det väl ganska bra, hur är det själv?"

eller....

"Oj vad bra, jag skulle precis ringa min psykolog. Nu behöver jag ju inte det!"

Ja, ja....

Det roligast jag varit med om i det här sammanhanget var när David var liten, 2-3 år eller nått sånt. Då ringer det en telefonförsäljare och min man svara. Som vanligt frågar försäljaren om han har tid en liten stund. Ja, säger Mattias, men kan du vänta lite bara....? Han lägger ifrån sig luren och går in till David och läser en godnattsaga för honom....!

Tyvärr minns vi inte riktigt hur det slutade, men jag tror inte försäljaren var kvar i luren när han kom tillbaka. :-)

Som ni förstår så har man inte mycket i det här huset att hämta om man är telefonförsäljare....

Det var allt för idag.

Kram Karin