torsdag 21 oktober 2010

Jag och klockor

Kan det verkligen vara så att det bara är otur jag har med mina klockor, eller armbandsur rättare sagt. Nej jag börjar på allvar tro att det finns en hemlig konspiration bland armbandsur runt om i vår värld.

Jag är ingen klockfantast, jag tycker att en klocka ska man kunna ha dag ut och dag in och man ska inte behöva fundera så särskilt mycket på den...kanske det är där skon klämmer.

Det hela började för ett par år sedan när jag hade en klocka som bara strulade. Var det inte armbandet så var det själva urverket, fram och tillbaka till urmakaren. Tillslut tröttnade jag och köpte en ny klocka som inte var ett armbandsur utan en som hade ett litet hänge som man kunde ha i hällan på byxorna. Det var i och för sig inget fel på den men den var overhört opraktisk eftersom jag ofta har långa tröjor som hänger ner en bit över baken.

Därför bestämde jag mig förra sommaren att köpa en lite dyrare klocka som jag skulle kunna lita på. Den har nu tickat och gott och allt var frid och fröjd tills för ett par veckor sedan då den stannade! Batteriet tänkte jag såklart och gick till urmakaren, fick nytt batteri och gick hem. Två dagar senare står klockan stilla IGEN! Åter igen styrde jag kosan till urmakaren som bytte batteri igen.... fortfarande stendöd. Klockan fick stanna kvar för att eventuellt skickas på lagning, men först efter att jag fått veta vad det skulle kosta. Kostnade visade sig bli ungefär den samma som en ny klocka skulle kosta. Så jag bestämde att jag lika gärna kunde köpa en ny. Sagt och gjort, jag begav mig till uraffären, velade en stund och slog sedan till på en, för tillfället modern klocka. Jag betalade och köpte även en tilläggsförsäkring på två år, med min typ av otur var det väl lika bra.

Ja just det! Den gamla trasiga klockan....ville jag ha tillbaka den eller....? Okej, jag tar tillbaka den, fråga mig inte varför, men den var ju ändå min. Då...hajar expediten till och ger mig den gamla, trasiga klockan.....som börjat ticka och gå igen......

"Den går ju", utbrister jag förvånat!

"Ja jag såg det nu, men förut när jag ringde dig var den stendöd", säger exediten.


Ja, ja.... nu sitter jag alltså här med mina två klockor, en som jag inte vet om jag kan lita på och en alldeles skinande vit och URsnygg.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar