Bak-förkläde fram!

Den 7:e är här, en fredag som gått i städningens tecken. Ni som är mina FB-vänner vet att jag beklagade mig angående en bomb som måste ha briserat här hemma utan att jag hört det. För hjälp så det såg ut. Men nu är det städat och fint och lillan behagade somna lagom till golvtvättningen så den fick jag klara av på egen hand (skönt)


Det plingade på dörren också idag. Utanför stod söta lilla Julia med ett fint rosa brev/paket. Jag visste vad det var, det här fina förklädet som hennes mamma auktionerade ut på sin blogg Kämpa by JP för ett par dagar sedan. Pengarna går oavkortat till Julias insamling på Barncanserfonden och jag är gärna med och bidrar till den. Julia drabbades av leukemi när hon var 2 år. Att på, iallafall ganska, nära håll se vad denna fruktansvärda sjukdom för med sig lämnar ingen oberörd. I samband med att auktionen avslutades skrev Julias mamma så fint om mig....jag blev både rörd, lite generad men mest glad för hennes fina ord. Läs gärna själv HÄR! (man kan behöva rulla upp lite på sidan)

En sådan bra idé att använda en gammal avlagd jeansbak till ett förkläde. Det blir onekligen en ganska rolig effekt när man har det på sig  :-)

Tack för det!!
Kram Karin

Halloj i stugorna!

19 dagar kvar

18 dagar kvar

December knallar på och den 5:e försvann i en enda stor dimma av trötthet och snöstorm. Idag är jag piggare, men även den här dagen springer iväg och det var knappt jag hann fota ljuset innan 6:an försvann. Snart dags att bylsa på overallen för ännu en skjutstur.



Årets dörrkrans blev så här! Nu har  modernatur också varit framme och piffat till den lite. Den hängande istappen är fejk, men de som sticker ut på tvären där uppe är på riktigt....och nej jag kommer inte att tända ljuset.

Tack o Hej :-)
// Karin

Jag hinner nog...

Tjugodagar kvar!

...att göra det där också. Så typiskt mig!

Hörde en gång om någon som hade varit i ett afrikanskt land där de tyckte att vi i "västvärlden" var konstiga som pratar om att tiden går. Där sa de att att tiden kommer.

Och så kan det faktiskt kännas ibland, att tiden kommer och att man får en massa gjort och ändå hinner man det där andra också som jag tänkt på så länge. Lite så var det i dag, även om det nog blev ett projekt för mycket vilket resulterade i att det körde ihop sig i slutändan.

Jag hade redan i lördags tänkt att jag skulle baka några pepparkaksmuffins som jag precis fått receptet på. Det hanns inte med då, men idag tog jag tag i saken. Som garnering uppepå muffinsen skulle man ha det här finfina strösslet köpt på Lagerhaus. Snabbt och enkelt var det även om toppingen flöt ut och inte alls blev som det var tänkt.

 En anledning till att jag bakade muffinsen var att min mamma fyller år idag och vi skulle dit på eftermiddagen för att fira henne. Till det kalaset hade jag köpt ett fint kakfat som min svägerska gjort av gamla tallrikar.....man vill ju inte komma med ett tomt kakfat så jag piffade till det lite och slog in det i cellofan.

Kakfat finns att köpa här på Garden på Vischan

Så långt allt väl! Sedan blev det matlagning och lite fix med tvätt och i den vevan fick jag för mig att jag skulle sy ett par byxor till lillan som hon kunde ha på kalaset. Fram med mönster och tyger. Fick göra ett uppehåll för att hämta yngste sonen på skolan, men sedan hem och när äldste sonens lusselinne var struket åkte symaskinen fram och på ungefär en halvtimme var byxorna klara. Problemet var bara att vi då hade fem minuter på oss att byta om, bylsa på sig vinterkläder, se till att få med sig allt, inte glömma presenten och sopa fram en totalt översnöad bil, innan vi skulle hämta mellan sonen och åka vidare till mormor. Att sedan den sonen hade försvunnit iväg med sina kompisar för att ha snöbollskrig är en annan historia.
Nu börjar det bli hög tid att komma i säng efter en effektiv och intensiv dag!!

Kram Karin

Adventstid kom till mitt ensamma hus...

....jag tänder i staken ett sparat ljus.

Det har redan hunnit bli 3 december och idag vaknade vi till ett riktigt djupfrystlandskap.

 -14 stod det på temometern brrrr....

Det har varit en riktigt mysig helg med diverse pyssel som bakning av saffransbröd och fixande av adventsljsstake. Redan i fredags åkte julgardiner och ljusstakar upp i köket....kanske i tidigaste laget, men varför inte hänga på när julstämningen tränger sig på.

Köpte i år en ny sorts julstjärna som hette Signe. Den skulle vara lite tåligare vilket vore bra eftersom jag inte brukar lyckas hålla liv i julstjärnorna här i fönstren över diskbänken....kan hända att det är lite dragit där eller jag vet inte. Kan vara värt att prova iallafall.

Första ljuset tändes också på söndagsmorgonen och sedan bar det av till kyrkan för adventsgudstjänst med alla de traditionella adventssångerna. Dottern somnade i min famn straxt innan predikan och vaknade lagom till Otto Olssons "Advent" och under den avslutande psalmen "Hosianna Davids son" tittade hon stint på storebror David.....var det honom sången handlade om??

Kram Karin 

Härmapan

Här är mitt bidrag till "Härmapan"-utmaningen. Vill du veta mer om Härmapan kan du läsa om det här hos Sveas punkt.

Jag inspirerades av ett inlägg på bloggen "Mest virkat" och var bara tvungen att testa själv. 

Här är resultatet.....

....och här är inspirationen

Bilden är lånad från Mest virkat

Ja, jag erkänner jag är en härmapa :-)
Kram Karin

Julpiffet kan börja!!

Snön har yrt ner här idag och julstämningen börjar så smått infinna sig. Snart är det dags för ljusstakar, julgardiner, stjärnor och julblommor att plockas fram. Men jag började med att julpiffa lite här på bloggen först. Dessutom sprang jag på så söta julkläder häromdagen. Jag brukar alltid vara så sent ute med sådant så när jag tycker det är dags då är allt slutsålt. Inte i år, nu finns det iallafall kläder så lillan blir julfin.

Jag föll pladask för den här stickade klänningen och jag tror nog att de grå strumporna blir finast till.

Leggings med små hjärtan och en blustunika med fin brodyr i kanterna. Till det ett par tomtestrumpor, med ullig vit kant :-)

Skorna här nedan köpte jag mest för att vår lilla skruttunge inte riktig kommit på det där med att resa sig trots att hon är drygt 11 månader. Jag hörde på BVC-sköterskan att hon var lite fundersam, men att vi skulle avvakta lite. Nu har hon börjat att resa sig lite, men hon har dålig styrsel i fötterna. Så tanken från min sida var att ett par rejäla stadiga skor kanske kan hjälpa till och stötta upp. Hade tänkt vita, men de fanns bara i svart och rött så då valde jag svart eftersom det är lättare att matcha då.

Även om det är hemskt roligt att sy kläder till henne så är det också väldigt roligt att köpa......tänk så många gånger jag gått förbi de där söta små klänningarna bort mot pojkkläderna....nu har jag en egen liten prinsessa att köpa klänningar till. Det är ju helt fantastiskt  :-)  (och jag struntar i allt vad genustänk är....grabbighet är hon omsluten av så det räcker).
Här är senaste hemmagjorda alstret, ett tröjmönster som jag gjort om till tunika och lagt till fuskfickor på. Ska nog göra lite mer rynkor på kjoldelen nästa gång. Annars är jag nöjd!

Kram Karin

Hurra!

I somras bestämde jag att när skolan börjar, den 20 augusti, ska jag börja min resa neråt på viktkurvan. Lillan hade hunnit bli åtta månader och jag slutade amma i samma veva, så nu kändes det som att det verkligen var dags att komma tillbaka till vikten jag hade innan jag blev gravid. Det var inte jättemånga kilon som skulle bort, men tillräckligt många för att ta tag i det seriöst. Sagt och gjort, jag återupptog ett gammalt medlemskap hos Viktväktarna on line och körde igång. Minst 8 kg var målet, men gärna 10....

Och nu idag, 3 månader senare, sprängde jag 10 kg vallen :-)

Jag var ganska förvånad eftersom jag inte alls tänkte bantning när vi var på vår resa (vågade inte väga mig när vi kom hem utan väntade en vecka). Och förra veckan blev det lite extra fikande och inte så mycket orka att räkna poäng, ändå hade jag gått ner 0,8 kg!
Så nu har jag rest tillbaka ner till utgångsläget.....det är så skönt och jag måste säga att Viktväktarna verkligen har en metod som tilltalar mig. Man kan i princip äta vad man vill, men man lär sig att göra smarta val.
Nu skulle jag bara vilja bli av med putmagen, så det är väl ännu mer träning som gäller. Magen har ju blivit rejält uttöjd av fyra graviditeter och stora bebisar har det varit varje gång: 3910g, 4410g, 4010g, 3735g.

Ja, ja,  jag vet att det är i-landsproblem....men jag vill må bra och det gör jag nu  :-)

Kram Kram// Karin