Mycket grejer blir det....

Igår fyllde min äldsta unge 13,5 år. Inget vi firar men ändå.... och här går, eller vankar, jag omkring med en liten i magen.
Då var jag 26 år och hade i princip ingen erfarenhet alls av små barn. Som lillasyster och bland de yngsta i kusinskaran fanns det inte många småttingar omkring mig när jag var liten. Helt oerfaren var det bara att kasta sig ut och lita på sin instinkt och fångas upp av vänner och bekanta som var i samma situation. Det gick, alla lever och har hälsan :-)
Och på något sätt är det ju nu, när barnen börjar bli större, som man får bekräftelse på att det man gjorde när de var små, trots allt, på många sätt var rätt. Jag har flera gånger den senaste tiden "drabbats" av det faktum att jag har så fina, mysiga barn och en underbar familj. Det är flera andra som också sagt det om mina barn, att de är så mysiga, goa och omtyckta. Så klart man blir glad och stolt!
Och nu då...jag är snart 40 år och ska börja om med att forma en ny liten människa. Det ni politiker...det kan man kalla förtroendeuppdrag! Roligt, spännande och lite läskigt.....men det kommer gå bra!

Har börjat rota runt lite bland grejer som kan tänkas behövas till en liten knodd....och det är ju en del. Spjälsängen finns kvar, men vi köpte en ny fräsch madrass och kudde igår. Idag tog jag en liten tur och införskaffade skötbordsbädd (skötbordet finns kvar) skötväska (barnvagnen är beställd) spjälsängsskydd och en liten napp också! Det vi behöver ta tag i nu är bilstol, annars tror jag att vi kan fixa de saker vi behöver efter hand....
Men det är inte lätt. Utbudet av olika babyartiklar måste ha tredubblats sedan 13-åringen föddes. Då fanns det i stort sett Brio och Emmaljunga. Nu är finns det hur många olika som helst, så för en velmaja som mig tar det hur lång tid som helst att gå på en sådan här shoppingrunda. Men ivrigt påhejad av sammandragningar valde jag de här sakerna idag :

Slutspurten!

Och så blev det november och vintertid eller är det normaltid nu? I vilket fall som helst så har mörkret sänkt sig över Åselstad och klockan är bara 17.00. Jag är ju en person som tycker om det där med årstider och jag tycker till och med att det är mysigt med mörkret.

Slutspurt ja! Nu börjar det verkligen kännas att det börjar närma sig nedkomst för vår lilla sladdis. Jag är nu i vecka 35 och på nått sätt känns det som det har gått fort hit. I graviditetskalendern på Gravid.se kan man läsa om vecka 35:

"Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet. Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen."

Ok.....ont i ryggen/bäckenet har jag ju haft mer eller mindre sedan vecka 12 ungefär så det är inget nytt, men ärligt....nu börjar det verkligen bli jobbigt. Använder stödbälte, det är nog räddingen. Idag har jag dessutom allvarligt börjat fundera på det där sjukgymnasten sa om kryckor, men, men....jag är inte orörlig i alla fall.

Igår var jag hos barnmorskan och magen hade växt rejält sedan sist, bebisen ligger med huvudet neråt, men högt upp....det känns :-) får mig en del sparkar på revbenen. Samtidigt känns det att den bökar runt nere i ljumsktrakten. Men det är väl inte konstigt, den börjar ju bli stor nu: "Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg." (gravid.se)

Men, men mina tidigare ungar har ju vägt runt 4 kg så det är ju bara drygt hälften än....

Vid nästa besök hos barnmorskan ska vi prata om hur jag vill ha förlossningen......enkelt tycker jag: Snabbt och smärtfritt! Vad mer finns att diskutera ;-)

Kanske börjar bli dax att förbereda lite annat också....barnvagnen är beställd, det ska letas fram skötbord och säng och inhandlas kläder. Kläder har jag köpt lite, men känner mig lite ringrostig...vilken storlek ska man ha? 50 är ju den minsta om man inte får en prematur alltså, mina tidigare barn har varit 54 och 56 cm när de fötts.....de har alltså haft stl. 50 i c:a 1 vecka sedan har det varit 56 som gällt. Ja, ja det ordnar sig säkert. Några kläder har jag i alla fall köpt. Bland annat den här söta fleeceoverallen som jag inte kunde motstå....något måste ju bebisen ha när den ska åka hem i mitten av december!

Nog med bebisprat.....ha det bra till vi hörs nästa gång!!

Det här väggordet skulle jag kunna tänka mig att ha:

bilden kommer från Balorina.se

I alla fall lite invecklat :-)

Igår träffade jag en mycket trevlig och sympatisk läkare på vårdcentralen.

Hon var mycket noga med att poängtera att inte var farligt för bebisen i magen att jag åt penicillin. Det var ju också så förklarade hon att det var "farligast" första tredjedelen av graviditeten att stoppa i sig mediciner och sådant.

Sedan kom hon till det mest intressanta....."jo för du har kommit så långt nu i graviditeten så din bebis är ju FÄRDIGUTBILDAD!"

Yes! Tänkte jag, det var nytt. Skönt inga studielån..... Wow de har verkligen kommit långt med vetenskapen sedan Isak föddes.

Eller.......kan hon ha menat FÄRDIGUTVECKLAD? ;-)

Tänk vad en lite felsägning kan muntra upp ens dag.

Kram Karin

Svar på tal!

Ibland blir jag så trött på mig själv att jag inte kommer på de där dräpande kommentarerna i just rätt läge. Ofta dyker de ju upp en stund efter att man behövt dem.

Så var det i torsdags....David och jag hade precis satt oss för att fika på förmiddagen när det ringer en alldeles för klämkäck telefonförsäljare från ett elbolag.

Han presenterar sig och fortsätter: "och hur är det med dig idag då?"

Det räcker för att jag ska mumla något i stil med....."det har väl inte du med att göra..." medan jag kopplar bort samtalet.

David undrar förstås vad det där var om och så börjar de mest fantastiska formuleringarna ta form i huvudet och runt fikabordet.....så här skulle jag ju sagt förstås:

"Ja, förutom att jag är genomförkyld, höggravid med foglossningsbesvär, har en make som åkt till Ryssland, behöver dammsuga, handla OCH kilppa gräset men gräsklipparen är trasig och att det är sååå fint höstväder och jag inte FÅR gå en långpromenad. Och dessutom ringer det en massa asjobbiga telefonförsäljare och stör mitt i fikat.....så är det väl ganska bra, hur är det själv?"

eller....

"Oj vad bra, jag skulle precis ringa min psykolog. Nu behöver jag ju inte det!"

Ja, ja....

Det roligast jag varit med om i det här sammanhanget var när David var liten, 2-3 år eller nått sånt. Då ringer det en telefonförsäljare och min man svara. Som vanligt frågar försäljaren om han har tid en liten stund. Ja, säger Mattias, men kan du vänta lite bara....? Han lägger ifrån sig luren och går in till David och läser en godnattsaga för honom....!

Tyvärr minns vi inte riktigt hur det slutade, men jag tror inte försäljaren var kvar i luren när han kom tillbaka. :-)

Som ni förstår så har man inte mycket i det här huset att hämta om man är telefonförsäljare....

Det var allt för idag.

Kram Karin

Nehej.....

....om man skulle ta och sparka i gång bloggen kanske. Nu finns ju nästan all tid i världen att hinna med det.

Livet tog sig en lite oväntad vändning i våras, kan man lugnt säga. Dagen innan vår Disneyland-Paris resa, straxt innan påsk, fick vi det bekräftat....jag är gravid!

Oj!

Jaha!

Oväntat!

Förvirring!

Men efter att ha fått smällta det ett par dagar var det bara GLÄDJE!!

Tänk va! Vilket förtroende....att få vara med och uppfostra ännu en liten världsmedborgare.

Uppdraget godtas!!

Nu är jag i vecka 32....ca 8 veckor kvar.....tiden har gått fort och allt har gått bra. Utom en sak....jag tyckte själv att jag tog i med marginal när jag sa till chefen att jag skulle jobba fram till höstlovet. Det visade sig att kroppen inte riktigt pallade den fysiska ansträngningen det är att jobba på en förskola. Så nu blev det sjukskrivning och ledighet fyra veckor innan höstlovet istället. Sjukgymnasten som undersökte mig konstaterade att jag absolut har besvär av foglossningen och att jag inte ska belasta i onödan. Stödbälte och eventuellt kryckor vid längre förflyttningar tyckte hon......men, nej jag är inte "invalid" på något sätt. Behöver bara tänka mig för och lyssna på kroppen.

Ja, ja....allting har väl sin tid. Det bästa av allt är ändå att känna den lilla krabaten tumla runt i magen och att tänka på att vi faktiskt ska bli en till i familjen...... Jag tror att vi alla är väldigt nyfikna på vem det är här inne.

I morse kom Isak in till oss och sa: "Jag funderar på hur det kommer vara första gången jag får träffa bebisen. Det är nog nere i hallen och jag kommer få hålla den....inte de andra".

Hoppas nu att det här blir en liten nystart för bloggen som liksom kom lite i kläm här under våren, sommaren och början på hösten. Men jag får väl utfärda en liten varning också om att det kan bli en heldel bebisrelaterade inlägg.....men det är ju det mitt liv handlar om just nu: Livet som tonårsmor (som jag blev i maj) och med magen i vädret....!

Kram Karin

Oj har det blivit september!

Lovade ju att bli bättre på att skriva, men det blev visst inte så....

Fokuset har de senaste 26 veckorna funnits på annat håll, men det kan ju bara bli bättre. Här kommer en glimt från min eftermiddag/kväll:

Kan inte annat än att skratta åt mina knasiga ungar. Vid middagen släpper jag bomben: Det blir ingen dator eller TV-tittande efter maten förrän alla hjälpts åt att städa undan i de "allmänna" utrymmena, det börjar likna en svinstia här! Isak går en sväng i vardagsrummet och samlar ihop sina bionicles och lite kläder medan han taktfast säger: "Nöff, nöff, nöff..." Joel snavar på sin kickboard, får ett skrattanfall och ålar runt på golvet en bra stund innan han, utan protester, börjar städa. David sitter o säger knasiga engelska fraser med en extremt överdriven brittisk accent. I just love them!

Kram Karin