Vad ska vi ha med?
Har jag tänkt på allt?
Tusen frågor, en massa saker att fixa och ännu mer att hålla i huvudet....inte konstigt jag kände mig trött och sliten innan det bar av till fjällen. Hoppet fanns ändå att det skulle vara skönt och avkopplande att komma iväg från vardagen.Vi åkte egentligen med på ett tonårsläger anordnat av ett par kyrkor i stan. Äldste sonen var med på lägret och åkte med bussen upp. Resten av familjen åkte egen bil. Vi bodde i en gammal skola mitt ute i ingenstans, hade c:a 3 mil till backarna i Vemdalsskalet och förutom att vårt rum var väääldigt kallt så var det bra.
Medan de äldsta killarna åkte skidor tillsammans med sina kompisar på lägret så försökte vi peppa Isak att lära sig den ädla konsten att åka slalom. Det gick inget vidare...han förstod inte alls vitsen med att ploga eller varför han behövde lära sig att svänga eller bromsa.
När vi provade längdskidåkning istället blev han eld och lågor och tyckte att det var myyyyyyycket roligare. Han gjorde även klart för oss att han aldrig mer skulle stå på ett par slalomskidor.....så kan det gå. Och trots att vi gav oss av på en ganska kämpig tur, 3 km segt uppför hela vägen, höll han fast vid vad han sagt. Det var en riktigt härlig seger att ta sig upp hela vägen till Jaktstugan och där uppe väntade våfflorna på oss. Tyvärr hade solen som skinit så fint på förmiddagen försvunnit och vi befann oss tillslut mitt i ett moln....allt var bara vitt, vitt, vitt så långt ögoat nådde. När sedan Isak förstod att han skulle vara tvungen att ploga på vägen ner...ville han verkligen inte. Som tur var fanns det möjlighet att åka snövessla ner, så jag, lillan och Isak tog den på nervägen.
Ett par förmiddagar fick jag för mig själv i backen och kunde åka ända upp med liften, härlig känsla!! Den ena förmiddagen hakade jag på äldsta sonen och han kompisar ett tag, men de uppehöll sig mest i "Fun Park" och eftersom jag inte är så mycket för det där med att hoppa och trixa så återvände jag efter ett tag tillbaka till utgångspunkten...det var ju där kaffetermosen fanns också.På det hela taget så var det väldigt härligt och skönt, ja jag vågar nog påstå att det till och med var "stärkande" :-)
Tyvärr så blev Linnéa sjuk i slutet av veckan och hon är fortfarande snorig och ganska gnällig. Dessutom blev äldsta sonen magsjuk efter första dagen på PRAO:n och i samma veva fick vi veta att det väckts åtal mot de killar som rånade David i höstas så på fredag blir det rättegång och då ska han ju förstås vittna eller höras eller vad det nu heter.......
Så "landningen" blev inte så mjuk som jag hoppats, om man säger så.
Men...bara vi tar oss över det där krönet också så "väntar det våfflor på oss"!
HA DET BRA VÄNNER!!!
//Karin
